söndagen den 16:e mars 2014

Lappa och laga

Den här helgen har tillbringats hemma i huset i Liverpool, ensam, vilket har varit ganska skönt. Idag söndag kommer dock hela eftermiddagen och kvällen gå åt till körsång då vi har två olika gudstjänster vi ska sjunga på.
Gårdagen blev för mig mig en klädvårdsdag. Jag har det ibland eftersom jag är väldigt dålig på att kontinuerligt laga kläder och liknande, något som dock är väldigt viktigt att göra. Jag kan inte förstå dem som kastar kläder och inte lagar dem (sedan finns det personer i min omgivning som borde kasta kläder som är bortom all hjälp...), men jag är som sagt dålig på att göra det konstinuerligt. Jag har därför nu lagat några stumpbyxor, flyttat tryckknappar på två skärp till vintagekläder, lagat skärpet och fållen på min kappa och satt tillbaka knappar på två koftor. Jag har även tvättat mina nya vintagefynd från London och gjort ett skärp till en av dem. Jag hade nämligen garn som var precis samma färg som blombladen i tyget och krokade därför ett skärp (kallas även tunisisk virkning). Jag håller även på med ett skärp till den andra av klänningarna och ska även sy fast en del av dragkedjan som har lossnat lite. Jag har också haft sällskap hela helgen av katten i huset. Hennes närvaro gör dock att jag även behöver tvätta lakanen inom en mycket snar framtid. Det är ett under att den katten har någon päls kvar på kroppen över huvud taget.
Från vänster: blommig klänning köpt i Camden, men halsbandet jag köpte i Tel Aviv och bältet jag krokat, mörkblå klänning jag köpte i Camden och turkos klänning jag köpte i en seconhandshop i Liverpool.



Ett gammalt syset som jag fyndade på Myrorna i Karlstad för något år sedan. Ett av mina mer använda fynd.

torsdagen den 13:e mars 2014

AMU-avslutning

I morgon gör jag min sista dag på AMU där jag nu har varit i sex veckor. Helt ärligt tycker jag nog att fyra veckor hade räckt då mycket har varit samma dag till dag. Tyvärr har jag inte alltid fått göra det jag har velat göra och det min handledare har velat att jag ska göra (när han inte är där) verkar alla oense om huvurvida jag får göra eller inte eftersom jag ju är fjärdeårsstudent och inte femteårsstudent. Vissa säger att det är okej, andra att det inte är det och ytterligare andra att jag får för att jag läser i Sverige. Tråkigt, men en lärdom. Jag har i alla fall fått lära mig en del praktiska grejer som att sätta PVK och ta artärgas och jag har även fått sätta en ventrikelsond (slag genom näsan ner till magsäcken för att i det här fallet tömma ut innehållet). Jag har också träffat många patienter med många typiska sjukdomar: KOL, hjärtsvikt, misstänkt lungemboli och även många med framförallt alkoholinducerade leverskador. Jag har sett en del saker som jag egentligen hade velat gjort själv, men att få ha sett är bättre än inget: lumbalpunktion, ascitestappning (tappning av vätska som samlats i buken) och tappning av knä.

Jag har också första sett en människa dö för första gången. Hen dog på en flersal med närmaste familj, jag, en läkare och en undersköterska närvarande. Jag kan inte säga att döden någonsin är trevlig, men för patienten var det i alla fall smärtfritt och lugnt. Jag har flera gånger varit med i akuta situationer med hjärtlungräddning, men det här var helt annorlunda, väldigt lugnt och stilla, så lugnt och stilla det kan bli på ett rum med fem andra patienter och en massa väsen som pågår på andra sidan draperiet. Något som dock var väldigt märkligt, när vi kände att patienten faktiskt tagit sista andetaget, blev hela rummet utanför draperiet helt tyst. Efteråt fick jag även vara med och konstatera dödsfallet. Det är en mycket märklig känsla att lyssna på ett hjärta som inte slår, fast det är en varm kropp.

På det hela taget har det ändå varit en ganska bra tid, men det känns bra att få gå vidare till kirurgen. Som det ser ut nu kommer jag vara på kolorektalkirurgen. Jag hoppas att det blir bra det med.

måndagen den 10:e mars 2014

Födelsedag, fantom och flodpromenad

Jag har sedan jag kom till Liverpool inte varit ifrån staden. Nu i helgen kom jag dock äntligen iväg till London. Jag själv kom vid lunchtid på fredagen, min födelsedag, och åt sedan lunch på en grekisk restaurang på södra stranden av Themsen, med efterrätt. När jag åkte från Liverpool på morgonen regnade det, men i London var det strålande sol. På vägen tillbaka till hotellet, alldeles bredvid St Paul's Cathedral, råkade jag gå in på Tate Modern och spenderade dryga timmen där med att titta på tavlor. Jag lyckades även känna igen verk av Picasso, Dali och Monet på håll och hittade även nya konstnärer jag vill titta närmare på. Jag som inte ens tycker om konst. 

Efteråt gick jag tillbaka till hotellet för att ha njuta av den ansiktsbehandling som ingick i hotellpaketet. På kvällen fick jag sällskap av min vän Daniel som kommit till England för att hälsa på mig och vi gick till Her Majesty's Theatre för en föreställning av The Phantom of the Opera. Jag har sedan någon gång i högstadiet älskat musiken och älskade även filmen när den kom. Det här var dock ännu lite bättre. Förutom musiken och sången som var superb, var jag väldigt imponerad över själva scenografin. Mycket av de frågetecken som jag haft när jag sett filmen, men inte riktigt fattat att jag haft, fick jag också uppklarade nu eftersom de spelade sina roller väldigt väl. Det var mer än en gång jag fick gåshud den kvällen. Efteråt åt vi middag, en inte så märkvärdig pasta, men det var i alla fall trevligt. Jag fick även födelsedagssång av personalen på restaurangen efter att Daniel kommit på att servitören pratade polska och kunde då önska en sång utan att jag fattade. Eller nåja, jag fattade själva innebörden i samtalet. Ganska trevligt, ändå.


Är det födelsedag så är det!

Efter 8 år av längtan...
Tårbit med ljus och sång från personalen.

På lördagen gick vi  längs Thames till The Tower of London, betalade dyrt och trängdes med mängder av turister, och tittade på de gamla byggnaderna där. Många intressanta detaljer i arkitekturen, med olika utsmyckningar och även former på rummen och liknande. Engelska hovet verkar också kunna det här med att blinga till sina kungliga smycken. Vi tog en glass i solen vid floden och gick sedan till St Paul's Cathedral och gick där upp i domen där man högst upp hade en underbar utsikt över London. Solen hade där vid fyratiden på eftermiddagen började ta sig neråt och speglade sig i Themsen. Vid katedralen tog vi sedan en kopp te och kaffe på en uteservering, årets första, och gick sedan i några timmar på Oxford street, mest för sakens skull. 
Towern i vårskrud
Detalj från en vägg i Towern.

Fairtradeglass,  en "ny" vintageklänning från Liverpool och Marvel-strumpbyxor
Utsikt från St Paul's
Jag tycker om att ta selfies i torn. Nej, det var inte planerat att kläderna skulle matcha bakgrunden.

Söndagen åkte vi till Camden för att titta runt på marknaderna. Hittade där en comic store till Daniels förtjusning och även några vintageshoppar. Det blev två vintageklänningar för min del, en vit med små, blåa blommor från 40/50-talet och en mörkblå, brokadaktig från 50-talet. Innan rushen tillbaka för att hämta packningen tog vi även en kaffe med min kusin Malin vid ån där i Camden town. Det var soligt, fullt med folk ute och för första gången kändes som en riktigt bra vårdag Efter att ha haft några veckor som varit lite kämpiga, med dåligt väder, förkylning och lite tristess på praktiken, har det varit väldigt skönt att ha haft den här helgen, borta från hemma och med massa sol.
När jag kom hem hade jag dessutom fått födelsedagspaket från Mattias, med rättvisemärkt choklad. En kan inte ha haft en bättre födelsedagshelg!
Camden town


Bästa besöket


Förra helgen hade jag besök av Mattias i Liverpool. Han kom redan på fredag förmiddag och jag var halvt ledigt halvt sjuk, efter några dagar hemma med feber, huvudvärk, halsont och allmän sjukdomskänsla, från praktiken och kunde därför hämta honom på flygplatsen. Eftermiddagen tillbringades med en promenad till Sefton Park, en stor park som jag ännu inte hade besökt men som verkligen kändes som på landet med mitt i stan. Efteråt gick vi till Lark Lane, en gata med lite annorlunda caféer och butiker och åt lunch med en mycket mastig banoffee pie till efterrätt. Vi tog  en tur in i Liverpool Cathedral, den anglikanska katedralen, eftersom jag hade "sparat" kyrkan till att han skulle hälsa på. Tyvärr kom vi för sent för att kunna gå upp i tornet. Kvällen avslutades i alla fall med mat på Almost Famous Burgers och en drink på Alma de Cuba, en gammal kyrka omgjord till restaurang och bar.
Vår i Sefton Park
En, vad min mor och syster skulle säga, "skvirrell"



Mastig efterrätt
På lördagen gick vi till Metropolitan Cathedral, den katolska katedralen,  där vi även gjorde ett besök i kryptan under själva kyrkan. Vid lunchtid hade vi bord bokat på Cutberths bakehouse där vi intog en mycket mättande afternoon tea, med några mycket goda smörgåsar och mastiga kakbitar. Efter det gick vi tillbaka till Liverpool Cathedral för att gå upp i tornet, . Vi gick sedan till Albert Dock och tog ett varv där och gick även till Museum of Liverpool och tittade på en mycket bra utställning om transpersoners kamp för rätt och upprättelse. På kvällen åt vi middag på Spire, en ganska fin restaurang som fått bra betyg lite här och där. Tyvärr hade min heshet kommit ikapp mig och tillsammans med den lilla alkoholen i vinet och av den varma luften i restaurangen tror jag att mina stämband fick nog och jag kunde knappt prata.



På tornet till Liverpool Cathedral med utsikt över Metropolitan Cathedral (den grå, uppochnedvända "tratten" i bakgrunden).
Utsikt från Liverpool Cathedral över Mersey River och Albert Dock
Albert Dock

Liverpool Cathedral
Söndagen tillbringades även den i stan, med en tur till World museum där vi i stort sett var de enda, ensamma personerna under åtta år. Vi tog även lunch på ett fullsmockat Leaf på Bold street. Vi tog ytterligare en tur i några affärer och åkte sedan tillbaka för gudstjänst i St Barnabas, där jag gjorde ett mycket tappert men misslyckat försök att sjunga min onda hals till trots. Efteråt gick vi tillsammans med några andra ur kören till puben för lite mat och prat och, det är ju England, öl. Mattias fick även erbjudande om att hålla en gudstjänst, om han hade varit kvar i stan lite längre.
På måndagens morgon åkte Mattias hem tillbaka. Det var en trevlig helg, men tyvärr var jag så förkyld och inte alls så pigg som jag hade önskat, det är ju typiskt. Vi passade i alla fall på att fira både min födelsedag och vår 6-årsdag tillsammans lite i förskott. Det är ju också lite roligt att turista i sin "egen" stad när man har lite sällskap.

Maken på Leaf


tisdagen den 4:e mars 2014

Fasta för Frida

I morgon är det Askonsdagen, starten på den 40 dagar långa fastan. Tidigare år har jag inte gjort något särskilt av detta, men i år, efter att vi under advent haft vår Hjälparjul känner jag att det vore vettigt att göra något. Jag har därför bestämt mig för att fasta i år. Det min fasta kommer handla om i år är:
- Vara med i Svenska kyrkans internationella arbetes Fasteutmaning - att inte slänga någon mat.
- Att inte äta något kött eller fisk.
- Att de dagar jag är hemma i Liverpool inte köpa lunch ute.
- Att inte äta godis, kakor eller snacks
- Att all den mat jag äter i Liverpool ska köpas ekologiskt
- Att inte köpa några kläder, skor eller andra prylar (under förutsättning att allt håller, mina stumpbyxor är i farozonen)
- Att inte använda internet efter kl. 19 på vardagar och kl. 21 på helger (undantaget Skype så att jag kan prata med min familj och vänner, något jag annars skulle gjort per telefon om jag var i Sverige)

Jag måste dock säga att jag redan nu vet att jag kommer bryta mot några av dessa regler när jag till helgen åker till London och där ska fira min födelsedag. Det hindrar ju dock inte att jag försöker hålla mig resterande 38 dagar.

söndagen den 23:e februari 2014

Klyftig komik

I slutet på januari fyllde min mamma 50 år och för att fira detta lurade vi iväg henne till Stockholm för att gå på Galenskaparna och After Shaves 30-årsfesten. Jag och min syster har växt upp med detta gäng på VHS och jag har tyckt om dem hela tiden. Det jag dessutom tycker är väldigt intressant är att ju äldre jag blir och för varje gång jag ser och lyssnar på deras sketcher ser jag hur väldigt smart allt är. Claes Eriksson är fenomenal på att skriva fyndiga texter, som förutom att de ofta är väldigt roliga, också inte sällan är politiska och samhällskritiska på samma gång. De är dessutom på något sätt tidlösa och det som var aktuellt i mitten av 80-talet känns ofta lika aktuellt och relevant nu. Det är något jag tycker är väldigt spännande. Själva föreställningen var väldigt bra, och fast jag sett de flesta av det som de spelade upp ganska många gånger var det lika roligt. Något som jag dessutom slogs av är att After Shavearna är väldigt bra på att sjunga, och att det kommer i skuggan av komiken. Sanningen är dock att jag tycker att Knut Agnred är en av Sveriges bättre sångare.
Jag tänkte att jag skulle bjuda på några av mina favoriter från gänget, antingen för att de bara är väldigt roliga, eller för att de ger någon form av tankeställare...

Harrys sång - Stinsen brinner 1987
Frustration över kollektivtrafikens brister.


Sjukvårdsdebatt - Gladpack 2000
Ja, ska vi ha privat sjukvård eller inte? Oavsett vad man tycker egentligen är det här en väldigt rolig twist på diskussionen, med dock något tveksamma argument och slutsatser. Men roligt är det.


Supermarket - Skruven är lös 1992 (1982)
Om konsumtion och marknadsföring.

Störst av allt är kärleken - Tabbar från Kafé Öken 1990
Bara för att den är väldigt rolig.

torsdagen den 20:e februari 2014

Körkväll och "bibelbevis"

Eftersom jag de senaste 9 (?) åren sjungit i kyrkokör kände jag att jag ville göra det även här i Liverpool och hittade kören i St Barnabas church. Kyrkan ligger ca. 200 meter hemifrån mig och är en anglikansk kyrka. Kören tränar en timme på torsdagar och sjunger sedan i gudstjänsten varje söndag (något som för mig som svensk kyrkokörssångare är lite främmande). Efter gudstjänsten (som är på kvällen) går också några ur kören till puben (vart annars, vi är i England) för att prata, ta en öl och äta lite mat i några timmar. Väldigt trevligt tycker jag, hemma i Sverige känns det som att ingen har tid att göra något sånt.

Jag har nu söndags alltså varit på mina första anglikanska gudstjänster, en på eftermiddagen i Mossley Hill Parish Church och en på kvällen i St Barnabas. Även om jag är ganska van vid svenskkyrkliga gudstjänster är det en utmaning att vara med på en gudstjänst en inte har en aning om vad som kommer hända. Jag kom i alla fall igenom dem, med mycket sjungande jag aldrig hört innan och ganska många komiska kommentarer från prästerna i gudstjänsten som verkligen förstärker bilden av Engaland jag fått från Morden i Midsomer. 

Något som jag tyckte var intressant på den senare av gudstjänsterna var faktiskt predikan. Handen på hjärtat lyssnar jag sällan på prediktningar, det känns som att det är fysiskt omöjligt att lyssna utan att glida iväg (det gäller även när min make står för dem) och det ber jag om ursäkt för. Den här lyssnade jag faktiskt på. Den handlade om bevis för att bibeln inte kan vara gjord av människor eftersom den innehåller påståenden om världen som inte människan visste förrän långt senare. Inte för att jag för den delen tror att Gud skrivit bibeln, men det var verkligen intressant. Ett exempel är att det i Jesaja 40:22 "Han tronar över jordens rund", när "alla" ska trott att jorden var platt fram till 1800-talet. Nu finns det dock bevis på att man har vetat det sedan innan kristi tid, men det är ändå lite roligt. Inte att det bevisar att bibeln är skriven av Gud, men att bibeln är ett mycket intressant historiskt dokument som jag nog faktiskt borde ge mig tid att läsa.