lördag 19 april 2014

Sy, skriva och skrubba

Det blev en liten oavsiktlig bloggpaus, men jag har haft fullt upp med min nya placering: kirurgen. Efter mina veckor på AMU där jag mer eller mindre inte fick göra någonting och ingen riktigt brydde sig om att jag var där hade jag inte för stora förhoppningar. Det har dock varit väldigt bra, även om jag väl inte fått göra allt för mycket mer, men jag har i alla fall fått ta lite mer ansvar för att vissa saker ska ha blivit gjorda.
Jag har tillbringat mest tid med min handledares team på kolorektalkirurgen (tjocktarm-ändtarm), även om jag har gjort lite utflykter till andra delar av allmänkirurgin. Förutom min handledare finns även en annan specialist, deras "ST-läkar"e och tre "AT-läkare", en andraaårs och två förstaårs. . Just de två förstaårs-AT-läkarna som jag har varit med mest och hjälpt dem att sköta ganska mycket på avdelningen. Under min tredje vecka hade vårt team "take week", dvs. min handledare var surgeon of the week och alla akutinlagda, kirurgiska patienter hamnade under oss. Som mest var det väl ungefär 40 patienter utspridda på sjukhuset som vi skulle ronda och ha hand om. Mycket av det jag har gjort har under veckorna därför varit att se till att hålla ronden i tempo och se till att alla tjocka journalbuntar varit framme, läsa av hur patientens vitalparametrar varit och skriva rondanteckningar. Det har även, naturligtvis, blivit mer blodprovstagande och pvk-sättande.
Det har även blivit några operationer, även om det inte varit så många som jag hade önskat. Om inte annat är det alltid så mycket folk redan som är på sal, så det blir lite svårt att få göra något. Jag har i alla fall fått suturerat en stomi (men skakade eftersom kl. var 15.30 och jag inte hunnit få lunch) och även gjort en rektalursköljning under en operation när det skulle göras en ileo-rektalanasotomos (man sätter ihop en bit av tunntarmen med ändtarmen). Sedan har det ju även varit lite klippande, hållande av hakar och liknande. Min förhoppning är att jag ska få göra lite mer nästa vecka, för då vet jag att "mina" två specialister har en del operationer.
Jag har också fått möjligheten att träffa lite patienter på kirurg-akuten för patienter skickade från sin distriktsläkare och det har varit väldigt lärorikt. Det känns som att jag här har varit mer välkommen och betrodd med att göra saker, så att säga.
Det har också varit en annan stämning i teamet och jag har fått vara med på både teammiddagar och after work. Det har varit väldigt skönt, för jag har inte upplevt att det annars är särskilt vanligt att specialister umgås med sina yngrekollegor, och än mindre med studenter, men min handledare är väldigt jordnära och omtänksam. Vi har dessutom haft mer än ett samtal om bra whisky och det är ju alltid ett plus.
Jag har dessutom kommit över den värsta nervositeten över att "scruba in", dvs steriltvätta sig inför operation. I Sverige tycker jag att det är vanligt att en som läkare bara tvättar sig och sedan får "kliva i " sin sterilrock och handskar med hjälp från operationssköterskan. Här i England gör en allt själv och det är faktiskt lite knepigt att tvätta sig, veckla ut paketet med rock och handduk, torka sig, sätta på sig rock och sedan handskar utan att råka ta på fel ställe och utan att rocken bara fladdrar iväg. Jag har också varit rädd att jag ska svimma, eftersom jag gärna får svimningskänningar när jag står för länge. Hittills har det bara hänt en gång, första gången jag scrubade in, och sedan dess har det gått bra.

Jag har alltid sagt att någon kirurg kommer jag då inte bli och särskilt inte någon som gör bukkirurgi. Efter de här veckorna har jag dock ändrat mig lite och tror faktiskt att jag kommer försöka söka ett kirurg-underläkarvikariat nästa sommar, istället för ett på medicin. Med andra ord har kirurgi hamnat på min lista på potentiella specialiteter för framtiden.

söndag 16 mars 2014

Lappa och laga

Den här helgen har tillbringats hemma i huset i Liverpool, ensam, vilket har varit ganska skönt. Idag söndag kommer dock hela eftermiddagen och kvällen gå åt till körsång då vi har två olika gudstjänster vi ska sjunga på.
Gårdagen blev för mig mig en klädvårdsdag. Jag har det ibland eftersom jag är väldigt dålig på att kontinuerligt laga kläder och liknande, något som dock är väldigt viktigt att göra. Jag kan inte förstå dem som kastar kläder och inte lagar dem (sedan finns det personer i min omgivning som borde kasta kläder som är bortom all hjälp...), men jag är som sagt dålig på att göra det konstinuerligt. Jag har därför nu lagat några stumpbyxor, flyttat tryckknappar på två skärp till vintagekläder, lagat skärpet och fållen på min kappa och satt tillbaka knappar på två koftor. Jag har även tvättat mina nya vintagefynd från London och gjort ett skärp till en av dem. Jag hade nämligen garn som var precis samma färg som blombladen i tyget och krokade därför ett skärp (kallas även tunisisk virkning). Jag håller även på med ett skärp till den andra av klänningarna och ska även sy fast en del av dragkedjan som har lossnat lite. Jag har också haft sällskap hela helgen av katten i huset. Hennes närvaro gör dock att jag även behöver tvätta lakanen inom en mycket snar framtid. Det är ett under att den katten har någon päls kvar på kroppen över huvud taget.
Från vänster: blommig klänning köpt i Camden, men halsbandet jag köpte i Tel Aviv och bältet jag krokat, mörkblå klänning jag köpte i Camden och turkos klänning jag köpte i en seconhandshop i Liverpool.



Ett gammalt syset som jag fyndade på Myrorna i Karlstad för något år sedan. Ett av mina mer använda fynd.

torsdag 13 mars 2014

AMU-avslutning

I morgon gör jag min sista dag på AMU där jag nu har varit i sex veckor. Helt ärligt tycker jag nog att fyra veckor hade räckt då mycket har varit samma dag till dag. Tyvärr har jag inte alltid fått göra det jag har velat göra och det min handledare har velat att jag ska göra (när han inte är där) verkar alla oense om huvurvida jag får göra eller inte eftersom jag ju är fjärdeårsstudent och inte femteårsstudent. Vissa säger att det är okej, andra att det inte är det och ytterligare andra att jag får för att jag läser i Sverige. Tråkigt, men en lärdom. Jag har i alla fall fått lära mig en del praktiska grejer som att sätta PVK och ta artärgas och jag har även fått sätta en ventrikelsond (slag genom näsan ner till magsäcken för att i det här fallet tömma ut innehållet). Jag har också träffat många patienter med många typiska sjukdomar: KOL, hjärtsvikt, misstänkt lungemboli och även många med framförallt alkoholinducerade leverskador. Jag har sett en del saker som jag egentligen hade velat gjort själv, men att få ha sett är bättre än inget: lumbalpunktion, ascitestappning (tappning av vätska som samlats i buken) och tappning av knä.

Jag har också första sett en människa dö för första gången. Hen dog på en flersal med närmaste familj, jag, en läkare och en undersköterska närvarande. Jag kan inte säga att döden någonsin är trevlig, men för patienten var det i alla fall smärtfritt och lugnt. Jag har flera gånger varit med i akuta situationer med hjärtlungräddning, men det här var helt annorlunda, väldigt lugnt och stilla, så lugnt och stilla det kan bli på ett rum med fem andra patienter och en massa väsen som pågår på andra sidan draperiet. Något som dock var väldigt märkligt, när vi kände att patienten faktiskt tagit sista andetaget, blev hela rummet utanför draperiet helt tyst. Efteråt fick jag även vara med och konstatera dödsfallet. Det är en mycket märklig känsla att lyssna på ett hjärta som inte slår, fast det är en varm kropp.

På det hela taget har det ändå varit en ganska bra tid, men det känns bra att få gå vidare till kirurgen. Som det ser ut nu kommer jag vara på kolorektalkirurgen. Jag hoppas att det blir bra det med.

måndag 10 mars 2014

Födelsedag, fantom och flodpromenad

Jag har sedan jag kom till Liverpool inte varit ifrån staden. Nu i helgen kom jag dock äntligen iväg till London. Jag själv kom vid lunchtid på fredagen, min födelsedag, och åt sedan lunch på en grekisk restaurang på södra stranden av Themsen, med efterrätt. När jag åkte från Liverpool på morgonen regnade det, men i London var det strålande sol. På vägen tillbaka till hotellet, alldeles bredvid St Paul's Cathedral, råkade jag gå in på Tate Modern och spenderade dryga timmen där med att titta på tavlor. Jag lyckades även känna igen verk av Picasso, Dali och Monet på håll och hittade även nya konstnärer jag vill titta närmare på. Jag som inte ens tycker om konst. 

Efteråt gick jag tillbaka till hotellet för att ha njuta av den ansiktsbehandling som ingick i hotellpaketet. På kvällen fick jag sällskap av min vän Daniel som kommit till England för att hälsa på mig och vi gick till Her Majesty's Theatre för en föreställning av The Phantom of the Opera. Jag har sedan någon gång i högstadiet älskat musiken och älskade även filmen när den kom. Det här var dock ännu lite bättre. Förutom musiken och sången som var superb, var jag väldigt imponerad över själva scenografin. Mycket av de frågetecken som jag haft när jag sett filmen, men inte riktigt fattat att jag haft, fick jag också uppklarade nu eftersom de spelade sina roller väldigt väl. Det var mer än en gång jag fick gåshud den kvällen. Efteråt åt vi middag, en inte så märkvärdig pasta, men det var i alla fall trevligt. Jag fick även födelsedagssång av personalen på restaurangen efter att Daniel kommit på att servitören pratade polska och kunde då önska en sång utan att jag fattade. Eller nåja, jag fattade själva innebörden i samtalet. Ganska trevligt, ändå.


Är det födelsedag så är det!

Efter 8 år av längtan...
Tårbit med ljus och sång från personalen.

På lördagen gick vi  längs Thames till The Tower of London, betalade dyrt och trängdes med mängder av turister, och tittade på de gamla byggnaderna där. Många intressanta detaljer i arkitekturen, med olika utsmyckningar och även former på rummen och liknande. Engelska hovet verkar också kunna det här med att blinga till sina kungliga smycken. Vi tog en glass i solen vid floden och gick sedan till St Paul's Cathedral och gick där upp i domen där man högst upp hade en underbar utsikt över London. Solen hade där vid fyratiden på eftermiddagen började ta sig neråt och speglade sig i Themsen. Vid katedralen tog vi sedan en kopp te och kaffe på en uteservering, årets första, och gick sedan i några timmar på Oxford street, mest för sakens skull. 
Towern i vårskrud
Detalj från en vägg i Towern.

Fairtradeglass,  en "ny" vintageklänning från Liverpool och Marvel-strumpbyxor
Utsikt från St Paul's
Jag tycker om att ta selfies i torn. Nej, det var inte planerat att kläderna skulle matcha bakgrunden.

Söndagen åkte vi till Camden för att titta runt på marknaderna. Hittade där en comic store till Daniels förtjusning och även några vintageshoppar. Det blev två vintageklänningar för min del, en vit med små, blåa blommor från 40/50-talet och en mörkblå, brokadaktig från 50-talet. Innan rushen tillbaka för att hämta packningen tog vi även en kaffe med min kusin Malin vid ån där i Camden town. Det var soligt, fullt med folk ute och för första gången kändes som en riktigt bra vårdag Efter att ha haft några veckor som varit lite kämpiga, med dåligt väder, förkylning och lite tristess på praktiken, har det varit väldigt skönt att ha haft den här helgen, borta från hemma och med massa sol.
När jag kom hem hade jag dessutom fått födelsedagspaket från Mattias, med rättvisemärkt choklad. En kan inte ha haft en bättre födelsedagshelg!
Camden town


Bästa besöket


Förra helgen hade jag besök av Mattias i Liverpool. Han kom redan på fredag förmiddag och jag var halvt ledigt halvt sjuk, efter några dagar hemma med feber, huvudvärk, halsont och allmän sjukdomskänsla, från praktiken och kunde därför hämta honom på flygplatsen. Eftermiddagen tillbringades med en promenad till Sefton Park, en stor park som jag ännu inte hade besökt men som verkligen kändes som på landet med mitt i stan. Efteråt gick vi till Lark Lane, en gata med lite annorlunda caféer och butiker och åt lunch med en mycket mastig banoffee pie till efterrätt. Vi tog  en tur in i Liverpool Cathedral, den anglikanska katedralen, eftersom jag hade "sparat" kyrkan till att han skulle hälsa på. Tyvärr kom vi för sent för att kunna gå upp i tornet. Kvällen avslutades i alla fall med mat på Almost Famous Burgers och en drink på Alma de Cuba, en gammal kyrka omgjord till restaurang och bar.
Vår i Sefton Park
En, vad min mor och syster skulle säga, "skvirrell"



Mastig efterrätt
På lördagen gick vi till Metropolitan Cathedral, den katolska katedralen,  där vi även gjorde ett besök i kryptan under själva kyrkan. Vid lunchtid hade vi bord bokat på Cutberths bakehouse där vi intog en mycket mättande afternoon tea, med några mycket goda smörgåsar och mastiga kakbitar. Efter det gick vi tillbaka till Liverpool Cathedral för att gå upp i tornet, . Vi gick sedan till Albert Dock och tog ett varv där och gick även till Museum of Liverpool och tittade på en mycket bra utställning om transpersoners kamp för rätt och upprättelse. På kvällen åt vi middag på Spire, en ganska fin restaurang som fått bra betyg lite här och där. Tyvärr hade min heshet kommit ikapp mig och tillsammans med den lilla alkoholen i vinet och av den varma luften i restaurangen tror jag att mina stämband fick nog och jag kunde knappt prata.



På tornet till Liverpool Cathedral med utsikt över Metropolitan Cathedral (den grå, uppochnedvända "tratten" i bakgrunden).
Utsikt från Liverpool Cathedral över Mersey River och Albert Dock
Albert Dock

Liverpool Cathedral
Söndagen tillbringades även den i stan, med en tur till World museum där vi i stort sett var de enda, ensamma personerna under åtta år. Vi tog även lunch på ett fullsmockat Leaf på Bold street. Vi tog ytterligare en tur i några affärer och åkte sedan tillbaka för gudstjänst i St Barnabas, där jag gjorde ett mycket tappert men misslyckat försök att sjunga min onda hals till trots. Efteråt gick vi tillsammans med några andra ur kören till puben för lite mat och prat och, det är ju England, öl. Mattias fick även erbjudande om att hålla en gudstjänst, om han hade varit kvar i stan lite längre.
På måndagens morgon åkte Mattias hem tillbaka. Det var en trevlig helg, men tyvärr var jag så förkyld och inte alls så pigg som jag hade önskat, det är ju typiskt. Vi passade i alla fall på att fira både min födelsedag och vår 6-årsdag tillsammans lite i förskott. Det är ju också lite roligt att turista i sin "egen" stad när man har lite sällskap.

Maken på Leaf


tisdag 4 mars 2014

Fasta för Frida

I morgon är det Askonsdagen, starten på den 40 dagar långa fastan. Tidigare år har jag inte gjort något särskilt av detta, men i år, efter att vi under advent haft vår Hjälparjul känner jag att det vore vettigt att göra något. Jag har därför bestämt mig för att fasta i år. Det min fasta kommer handla om i år är:
- Vara med i Svenska kyrkans internationella arbetes Fasteutmaning - att inte slänga någon mat.
- Att inte äta något kött eller fisk.
- Att de dagar jag är hemma i Liverpool inte köpa lunch ute.
- Att inte äta godis, kakor eller snacks
- Att all den mat jag äter i Liverpool ska köpas ekologiskt
- Att inte köpa några kläder, skor eller andra prylar (under förutsättning att allt håller, mina stumpbyxor är i farozonen)
- Att inte använda internet efter kl. 19 på vardagar och kl. 21 på helger (undantaget Skype så att jag kan prata med min familj och vänner, något jag annars skulle gjort per telefon om jag var i Sverige)

Jag måste dock säga att jag redan nu vet att jag kommer bryta mot några av dessa regler när jag till helgen åker till London och där ska fira min födelsedag. Det hindrar ju dock inte att jag försöker hålla mig resterande 38 dagar.

söndag 23 februari 2014

Klyftig komik

I slutet på januari fyllde min mamma 50 år och för att fira detta lurade vi iväg henne till Stockholm för att gå på Galenskaparna och After Shaves 30-årsfesten. Jag och min syster har växt upp med detta gäng på VHS och jag har tyckt om dem hela tiden. Det jag dessutom tycker är väldigt intressant är att ju äldre jag blir och för varje gång jag ser och lyssnar på deras sketcher ser jag hur väldigt smart allt är. Claes Eriksson är fenomenal på att skriva fyndiga texter, som förutom att de ofta är väldigt roliga, också inte sällan är politiska och samhällskritiska på samma gång. De är dessutom på något sätt tidlösa och det som var aktuellt i mitten av 80-talet känns ofta lika aktuellt och relevant nu. Det är något jag tycker är väldigt spännande. Själva föreställningen var väldigt bra, och fast jag sett de flesta av det som de spelade upp ganska många gånger var det lika roligt. Något som jag dessutom slogs av är att After Shavearna är väldigt bra på att sjunga, och att det kommer i skuggan av komiken. Sanningen är dock att jag tycker att Knut Agnred är en av Sveriges bättre sångare.
Jag tänkte att jag skulle bjuda på några av mina favoriter från gänget, antingen för att de bara är väldigt roliga, eller för att de ger någon form av tankeställare...

Harrys sång - Stinsen brinner 1987
Frustration över kollektivtrafikens brister.


Sjukvårdsdebatt - Gladpack 2000
Ja, ska vi ha privat sjukvård eller inte? Oavsett vad man tycker egentligen är det här en väldigt rolig twist på diskussionen, med dock något tveksamma argument och slutsatser. Men roligt är det.


Supermarket - Skruven är lös 1992 (1982)
Om konsumtion och marknadsföring.

Störst av allt är kärleken - Tabbar från Kafé Öken 1990
Bara för att den är väldigt rolig.